Övervåningen

På övervåningen har jag haft lite problem med att få till möbleringen. De möbler jag hade passade förvisso men köket och vardagsrummet kändes trångt och övermöblerat, pojkarnas rum röriga. 

Det fösta att styra upp blev Olivers rum, det ordnade vi med att köpa en skänk som matchade sängen. Jah skulle vilja ändra en del annat men tonåringen vill ju gärna bestämma själv. 

De små killarna fick en våningssäng. 

Vardagsrummet fick en förstorad soffa och nättare TV-bänk och bord. Nya lampor som jag älskar! Matplatsen fick ett nättare bord och en pinnsoffa. Jag vill väldigt gärna ha några pinnstolar också.. 

Känns fortfarande som ett toppenhem. Barnen trivs och vi kan ha gäster utan att det känns trångt. Vi firade jul här med min familj, 19 personer (!) utan problem.  

I vårt nya hem

Min nya lägenhet är helt underbar. Det är enligt kontraktet en fyra på strax över 100 kvm, fördelat på två plan. 

Man kommer in i lägenheten på övevåningen som ligger i entréplan. På övervåning finns två sovrum, ett badrum med badkar, köket och ett allrum. Från allrummet går en trapp till nedervåningen som ligge i husets källare. Här fanns en stor gillestuga ett litet sovrum (förråd) och ett badrum med dusch och en liten bastu. 

Jag fick hjälp av en vän att måla och tapetsera det lilla rummet/förrådet på nedervåningen och det rummet är nu Mildas (8 år). 

Den stora gillestugan hade en gräsligt fult laserad panel som med samma hjälp fick vit färg och vidare klämde vi upp väggar som delade av gillestugan till ett litet rum som fick bli Marions (5 år) Delen som blev "över" är nu mitt sovrum. 

Övervåningen har en öppen planlösning mellan kök och allrum. Allrummet tjänar som vardagsrum och jag är inte helt nöjd med möbleringen ännu. 

Tanken är Harry (7 år) och Helge (3 år)  båda ska sova i det större av sovrummen på övervåningen. Det rummet är lite knepigt att få mysigt då det är helt vitt och har många garderober. Men jag ska göra en seriös insatts och bland annat köpa en våningssäng. Helge har sina leksaker i vardagsrummet i nuläget, han verkar inte ha något större behov av eget rum. Oliver (17 år) fick det andra sovrummet på övervåningen. 

Så ser det ut hos oss! 

Den efterlängtade flytten

Äntligen, ä n t l i g e n, har jag hittat en ny bostad för mej och mina barn! 

Nyårsafton

Vi började nyårsaftonen lite segt i soffan, som vi startar varje dag under jullovet. Sedan packade vi ihop en lunchutflykt och åkte till Erikslidsbacken där vi grillade hamburgare och lekte i skogen. 

Milda och Harry tränade på att tälja. 

Helge halkade. 

Elden var fachinerande 

Till middag lagade vi plankstek och det tyckte alla barn var gott. Mormor kom och åt med oss!

Oliver firad som vanligt hos sin pappa. Helge somnade före 20 i vanlig ordning, Marion var vaken till efter 22. Milda och Harry vakade till 12-slaget och blev lyriska över fyrverkerierna vi såg från våra fönster! 

En mycket lyckad nyårsafton! 

Gott nytt år!

Ett helt år har gott sedan separationen. Ett år som varit tufft på många sätt men där bitarna fallit på plats en efter en. Ett år där jag startat ett helt nytt liv än det jag levt de föregående 10 åren sisådär. Ett liv jag trivs med. Ett nytt jobb har jag fått, där min anställningstid förlängs hela tiden och jag hoppas bli kvar länge. Jag har lärt känna nya människor, tagit upp gamla bekantskaper tar vara på mina ensamma timmar. 

Jag har inte köpt något utländskt kött (medvetet, har säkert slunkit med något omärkt), handlat i princip all frukt ekologiskt och jobbat in vegetariska  rätter i vardagen. Jag har helt flippat ut på godisätandet och överkonsumerar socker helt galet. Jag har motionerar alldeles för lite men för första gången gått på gruppträning regelbundet årets sista tre månader. 

Jag har varit hårt med mej själv och haft kanske lite häl höga krav på just mej.vilket har gjort mej väldigt trött den sista tiden. 

Mina nyårslöften 2016 blir: 

Mindre socker! 

Mer vegetariskt. 

Mer motion. 

Jag ska vara snällare med mej själv! 

Gott nytt år! 

Vardagsglädje

Jag skriver så mycket om allt negativt jag känner. Men givetvis händer set även positiva saker i mitt liv, det är dock oftast inget jag känner att jag måste "skriva av mej". 

Jag har som sagt inte det mest aktiva sociala livet här i min hemstad. Något jag sörjer är den naturliga kontakter med vänner jag hade i Luleå. Där jag vann en närhet till min familj så förlorade jag något annat. Något som tyngt mej mer än någonsin de senaste månaderna. Jag jobbar på att bygga upp relationer här, men det är ju så svårt! 

Men en ljusglimt i detta gör ju så otroligt mycket. Och igår fick jag ett meddelande från en kompis från förr, hon frågade om jag ville träffas för en middag eller fika idag. Det ville jag naturligtvis! Det var så roligt att träffas, prata om livet och så. Men det värmde mej väldigt mycket att Jenny tänkte på mej när hon hade en kväll "över". Det betyder mycket att bli ihågkommen! 

Bostadspaniken

Jag bor som sagt i en stor trea, en par kilometer från barnens skola och förskola. Jag har en hyra som är nog så saftig för den lön man får som medicinsk sekreterare och jag vill så väldigt gärna flytta närmare det område barnen känner sig hemma i. Jag trodde aldrig att jag skulle bo här i ett år och fortfarande inte se någon ljusning på borndefronten. Jag är inte närmare en lägenhet på södra sidan om älven nu än jag var för ett år sedan. Jag har ringt så många gånger till de hyresvärdar jag har nummer till att det är pinsamt. Jag har satt upp hundra lappar och annonserat i flera Facebookgrupper. Det är deprimerande och jag känner mej så frustrerad. Det känns riktigt ruttet!! 

Den kommer och går lite som den vill, paniken kring min boendesituation. Jag önskar mej en ny lägenhet av tomten!!